Om ca 24 timmar sitter jag på ett flyg till London. Om 36 timmar står jag på The Empire och väntar på att Patrick Wolf ska gå på. Det är så nära men ändå så långt borta nu när jag sitter oduschat framför datorn och lyssnar på Patrick Wolf. Två olika världar på två dagar. Det går inte förstå.

Jag fattar inte att jag redan är här. Jag har väntat på detta hela hösten, ja eller sen det stod på PWs hemsida i september. Det känns som mitt liv mest varit en väntan i år. Eller inte jämt men mycket. Jag har knappt hunnit smälta saker innan jag längtar till något annat.

Det har varit ett underbart år på många sätt. Men samtidigt inte. Jag tror jag gråtit mest tårar någonsin i år. Dessutom har jag vaknat upp och gjort saker, på riktigt igen. Det är en skön känsla. Det är som jag stått stilla många miljarder år men nu rullar jag och ganska ofta kan jag fälla ut mina vingar.

Har under natten raderat många många minnen från kameran. Men dom finns ju inne i mig. Ändå var det svårt att radera dom. Jag har ju kopiorna i olika mappar. Men jag är lite rädd för vad Londonresan kommer göra med mig. Så jag sparade säkert 280 bilder som kan hålla mig sällskap där.

Jag borde sluta vara så rädd för resor. Jag kommer hinna landa igen innan skolan börjar. Det är jag säker på. Dessutom ska jag befinna mig i Göteborg runt nyår. Jag fixade biljetter nyss. Egentligen borde jag inte men jag behöver ha nåt att fira. Inte att det är nyår utan att en ny tid börjar. En tid då jag ska göra mitt yttersta för att få en vanlig vardag.

Jag vill verkligen komma till ro i det. Vill klara av gå iväg och vara där 8 timmar. För det jag kommer vinna är en utbildning. Jag kommer sen kunna ta ett jobb och äntligen få möjlighet att fullfölja alla drömmar. Jag hopps det blir så.

Men först ska jag packa en väska. Åka till malmö, kastrup, london och drömmarna. Ja det får bli vad det blir. Men när jag kommer hem har jag sett Patrick Wolf två kvällar i rad. Och det kommer göra mig glad. Allt annat kvittar. Och allting kommer lösa sig. Det vet jag. Det står inne i hjärtat. Ja!

God jul alla och vi hörs när jag kommer hem. Puss

För mig själv behöver jag vara idag. Bara tänka utan andra. Eller ja mest.

Ska ta hand om allt senare när jag har sovit och vilat ut. Egentligen vill jag ringa en person från förr men det vore bara desperat jobbigt från min sida. Eller kanske inte. Jag saknar personen. Eller jag vet inte vad jag saknar. Kanske värmen som bar mig så länge. Värmen i våra möten. Sitta och äta frukost tillsammans. Samtalen. Musiken. Doften i hens rum.

I somras fick jag en kram av hen. Den var så omslutande och varm att jag bara ville bryta mig lös och springa därifrån. För det gör ont att vara nära när vi egentligen är distans. Jag förstår inte varför allt blev så. Men jag är å andra sidan ganska bra på välja speciella människor runt mig. Jag hittar alltid guldkornen men jag tror inte alltid guldkornen hittar mig.

För det känns som nästan ingen ser vem jag är på riktigt. Dom ser bara nåt konstigt som inte är jag fullt ut. För jag vet att jag är en fantastisk människa. Jag bara önskar att fler som tycker det berättar det för mig. Människor är fega. Hellre satsa allt och förlora direkt än att aldrig våga ta steget.

Jag vet inte hur många som har Kierkegaard citat Att våga, är att förlora fotfästet ett litet tag, att inte våga är att förlora sig själv uppsatta men få lever efter det. Sånt irriterar mig. Lev som du lär för sjutton. Om människor var den dom vill vara istället för den dom tror sig vara så skulle dom bli lyckligare. Det gäller följa sitt hjärta. Varje dag för alltid.

För annars är vi bara små små lortar som ruttnar. Men jag vet att mitt rättframma sätt skrämmer många. Jag orkar inte spela en roll. Om jag inte är ärlig kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. För att gå runt i den gråa massan och ångra sitt liv, det har jag slutat med för länge sen. Nu lever jag ut. Så ta det eller dra.

Så här ser min miljöstatus ut.

När året är slut kommer jag ha flygit 4990 km (3 flygresor). Det känns inte bra. Men jag vet inte hur jag annars skulle ta mig till London den 20-23 december. Jag önskar att mijlövänligt blev i stort sätt gratis. Då skulle jag gärna tagit tåget genom europa.

Jag har flygit t/r Italien 1992, t/r Santorini (en grekisk ö) 1995, t/r Hastings 1998, t/r Stockholm samt t/r Paris 2000, t/r Brussel 2004 samt enkel till Stockholm i år. Med tanke på att jag varit på resa i nästan hela europa är jag glad för att det inte blivit fler flygresor.

Min familj hade bil till 1984. Sen dess har vi bara lånat eller hyrt bil när vi behövt (riktigt sällan). På semestrar har vi mest bilat och campat. Vi har varit 5 personer i bilen. Jag har mest ätit vegetarisk sen 1995 (under min uppväxt åt vi vegetariskt några gånger i veckan). Och handlar sen 3 år tillbaka uteslutande ekologiskt.

Jag bor i en liten lägenhet med fjärrvärme (18 kvm) och använder grön el. Jag försöker dra ner värmen och ta på sockar och mer kläder istället. Jag brukar på min höjd ha en lampa tänd. Kokar vatten i vattenkokare. Jag duschar 2-3 gånger i veckan. Stänger av vattnet när jag borstar tänderna. Återvinner allt jag kan. Tyvärr finns det ingen kompost.

Behöver jag något "nytt" försöker jag hitta det på second hand/ loppis, i världsbutiken eller låna. Försöker välja mat efter säsong samt äta mest veganskt. Blötlägger och undviker konserver i den mån det går.

Jag försöker bli mer och mer miljömedveten. Men det är inte alltid så lätt. Min dröm är att bosätta mig på landet allra helst med vänner där jag odlar min egen mat. Och så vill jag starta ett vegetarisk ekocafé. Men först ska jag fixa i ordning min bytacirkel. Mer om den skriver jag senare.

Pangea var idag med på tv4 Öresund och pratade om köp-ingeting-dagen och julkonsumtion. På lördag är det köp fria dagen och Pangea ska konstbomba (rita med gatkritor) Lund kl 12 på lilla fiskaregatan. Kom dit och hjälp oss smycka hela gatan.

Kolla dagens tvinslag!

Nuet är nära i och om mig. Jag är skarp och pilspetsig. Känner mycket och älskar mer. Ingen kan komma åt mig om jag inte vill. Det är en sådan befriande känsla.

Känner att jag har ett fullt pansarskal mot världen och bestämmer vilka intryck jag vill släppa nära in på. En pansar som är så mjuk och följsam. Pansar som får alla dumheter rinna av och bort.

Det är bara få som når in i min kärna. Som kan se allt. Dom ger mig kärlek och omtänksamhet samt lust att ta för sig av livets stora äventyr. Jag är en liten drömmare.

Jag kan inte släppa vissa människor. Och inte heller sover jag som jag ska på nätterna, vaknar efter 2 timmar och kan inte somna om. Det är jobbigt för det gör att jag inte orkar med allt jag ska göra. Men det kommer ordna sig förr eller senare. Jag får bara försöka leva på bästa sätt tills dess.

Nu har även min favorit klädbutik börjat med ekologiska kläder

Polarn och pyret

Öppen förskola för regnbågsfamiljer i östergötland.

Kolla länken

Tiden springer framåt. Och jag försöker minska ner min tid framför datorn. Måste gå ut mera. Inte bara sitta här. Jag minns knappt vad jag har gjort under veckan och det är för jag mest suttit inloggad på alla dessa comunitys jag är med i. Trots att jag tycker internet är ganska tråkigt.

I onsdags var jag i malmö och träffade pappa en stund. Det är alltid välgörande. Jag har hart turen att ha bra föräldrar. Det är skönt att känna det. Det är en mognadsgrej, att verkligen kunna se hur bra pappa och mamma varit. Och jag är inte rädd för att bli som dom.

Jag måste ordna upp mina rutiner. Jag sover för mycket och vaknar för sent. Jag vill gå upp vid 5-6 och somna 22-23. Ska höra med världsbutiken jag är med i om jag kan vara där nån timme om dagen. Nu ska jag ta tag i disken.

Veckan har mest varit vila, musik och hemarbete. Imorn ska jag gå på föredrag om transexuella och intersexallitet på Abf i malmö. Efteråt blir det Tomboy. Det känns lagom och bra. På lördag gå i paraden och sen ta tåget till Göteborg. Ska vara i Göteborg fram till sena måndagen. Så skönt komma iväg lite.

Idag ska jag ta hand om en jättestor disk, gå lite på skåne social forum och sen ikväll har Oliver inflyttingsfest. Hela helgen kommer bli bra. Jag har ganska mycket för mig som tur är. Och på söndag blir det sopplagande på Mejeriet igen.

Angående onsdagen den 17 oktober

På måndag ska jag börja gå textill/klädskapande fram till årsskiftet istället för fortsätta i min trähantvert/desingsklass. Det känns skönt att byta. För dom senaste dagarna när jag har varit i skolan har jag suttit själv och ingen pratar med mig och jag får ingen hjälp av min lärare när jag väl ber om det. Jag vet att det beror på min frånvaro, men ändå. Det är inte lätt vara öppen och glad om människor i ett helt rum ignorerar en.

Jag blev så ledsen att jag trots försök att hålla ut gick gick från verkstadssalen ut till omklädninsrummet där jag nästan började gråta och kände ångerstklumpen vakna till liv. Insåg att det bara var packa ihop och gå därifrån med 30 minuter kvar av lektionen. Det var så befriande sen när jag satt på bussen därifrån. Men sen tappade jag bort min finnaste måbra pin med Snusmumriken (som jag köpte på finlandsfärjan i somras när vi firade pappa). Usch!

Jag bet ihop och tvingade mig hem till min barndomsvän Annike och hens barn Viktor. Jag visste att det skulle lätt upp. Där lagade jag en stor vegansk gryta på medhavda ekogrönskar, gröna linser, kallpressad olja, tomatkross, kryddor och rättvist basmatiris. Det blev urgott! Viktor är så fin och härlig att träffa. När vi satte oss i soffan lyfte hen på sig och flyttade närmare mig. Går det annat än smälta? Jag kommer själv ihåg hur det var i hens ålder (20 månader). Sen lästa jag Var är någon och visade hur en ananas känns och ser ut.

Vi gjorde fruksallad som vi åt med karamellsojaglass. Det är bra med Annike, hen kan äta veganskt när jag är på besök och tycker bara det är trevligt att nån lagar mat. Sen snackar jag och Annike en massa minnen och så. Och i mitt hjärta känns dom så otroligt nära. Det är skönt att ha lite familjeliv ibland nu när mamma är på malta, Emmi bor i Sthlm och pappa är svår att nå på telefonen.

Det är skönt att förstå att det blir bättre, bara en står ut ett slag. Men samtidigt inse hur viktigt det ibland är att gå i förtid.

Önskelista

Biljett till Arvikafestivalen
http://www.arvikafestivalen.se
Biljett till Siesta
http://markan.se/siesta2008

Ett interrailkort till sommaren
En vinylspelare helst begangnad från Repsam
http://repsam.jetshop.se

Patrick Wolf - Accident And Emergency

Torsdag 20 december ska jag se hen igen i London, jag är så lycklig, whiiiii!

Detta är min snickarskola i Malmö, dit lyckades jag ta mig igår, åhhh!

Söndagssoppan

Emil

Få ett kraftfullt slag och sen kunna se. Det är så nu. Så nöjd och wow!

Tell them John - Luka live på fäladsgården.

Det känns som jag håller på att förlora alla mina vänner. Känner mig så förbaskat ensam. Även om jag tar kontakt ringer nästan ingen mig ändå. Jag vill verkligen inte ha det så här. För jag vet att jag är en fin vän. Och jag vet att alla har sina liv och beskymmer. Men just nu önskar jag mig sällskap (och då menar jag ute i livet). Internet dödar veerkligen mycket fint, internet är så distans. Usch!

Det är mest tårar om en stor arg klump i magen. Jag är inte bra. Och klumpen i magen växer sig större och större. Jag längtar efter värme. Men det verkar som jag inte kan ta emot den ändå. Önskar mig mer energi och fjärillsvingar att flyga med.

Your results:
You are Green Lantern

Green Lantern 100% Superman 70% Spider-Man 70% Robin 67% Hulk 60% Wonder Woman 55% Iron Man 45% Supergirl 40% The Flash 40% Catwoman 25% Batman 25%

Hot-headed. You have strong will power and a good imagination.

Click here to take the Superhero Personality Quiz

Fuck of.

Jag vill spränga bort allt. Jävla fucking skit. Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh! Jag är så fruktansvärt arg nu. Det är piss att människor ska tjafsa om hur en mår inuti och varför det inte går som det ska med skolan, jag tappar då fokuset direkt och får börja på noll igen. Jag avskyr när vänner ska få en skämmas för att en råkar tycka om sagoböcker, kalas och cirkusar. Jag identifierar mig med det. Jag vet gillar inte hårda tuffa vuxenvärldens ideal. Låt mig vara för fan. Lår mig få ha min lyckliga bubbla ifred. Utan den kan jag inte andas. Och då kan jag lika gärna ta alla mediciner som finns hemma och avsluta min tillvaro.

Efter konserten på Inkonst 22 september spelade Jens Lekman önskelåtar på en bakgård.

1984

Liten Emmi äter frukost i vårt barndomshem (vi bodde där 1980-1984).


Vi äter frukost i vårt nuvarande barndomshem

1984

Alla underbara vänner på mitt födelsedagskalas.

Födelsedags fin!

Underbara födelsedag. Världen är ever neverland! Min älskade syster skickade det finaste brev jag någonsin fått på min födelsedag.

Var i malmö och hälsade på Annike och Viktor. Vi firade med karamellsoyaglass och maränger.

På kvällen gick jag till Ariman och träffade Luka, Lasse och Johan. Dessutom fick jag runt 15 samtal och 7 sms samt grattisönskningar på flera av sidorna jag hänger på. Jag är mer än nöjd med dagen!

När pappa och jag städade garderoben hemma i barndomshemmet hittade jag en kasse med mina grejer och där låg ett paket som Erik skulle fått till sin födelsedag. Ett paket mamma lovade skicka som jag trodde hade kommit bort på posten. Varför lovar människor saker dom inte håller? Jag saknar Erik så otroligt mycket. Vi pratade på rufsa/ rr, icq, helgon och msn från 2002 tills 10 januari. Ett tag pratade vi nästa varje dag. Jag undrar när det ska sluta göra ont att sakna, undrar när tårarna ska ta slut.

Jag fyller år på onsdag. Och på fredag blir det kalas.

Önskelista

Fick av Emmi Patrick Wolfs skivor Lycanthropy eller Wind in the Wires
Mjuka strumpbyxor i storlek 44-46
Symaskin
Snickabyxor
Svart jacka typ fjällräven orginalet
Muminfilm
Peter Pans tecknade film
Detektivbyråns skiva
Har själv fixat Konsertbiljett till Patrick Wolf 20 december i London
Yogite
Soyaglass gold
Frimärken
Skor typ convers svarta eller vita
Middagar hemma hos vänner
Tågbiljetter till vänner
Vänner på besök
Presentkort i nån ekologisk mataffär
Filmkort till Lunds studenters filmstudie

Det är tänket som ställer till det. Tänk vad mycker fantastiskt jag varit med om i år. Det är mycket. Tänk vad mycket som väntar. Ja en hel värld. Jag måste lära mig stå ut när det känns jobbigt. För det jobbiga släpper taget. Mm och jag får lära mig knep. Det kan vara bra se på bilder, lyssna på musik och till och med diska. Ja diska är ganska bra. För när det blir rent släpper en den ledsamhet. Och tänka att det finns vänner runt mig, även om dom inte är här just nu. Men dom finns.

Jag måste bara tänka på det. Kanska göra en ramsa för att minnas. Ja.

Accident and emergency.

Det fräter i magen. Vill spy men börjar gråta istället. Jag är så ensam. Ensam. Jag orkar inte vara ensam mer. Det gör för ont. Kroppen virder sig i plågorna av den äckliga ensamheten. Jag hör inte ihop med nån. Aldrig.

Nu går allt så otroligt snabbt igen. Jag blir så stressad att jag inte får något gjort. Idag ska jag på läger och ta det lungt några dagar, men jag känner mig mest stressad över saker jag borde ha gjort klart nu. Nästa vecka är den sista jag kan strukturera upp lägenheten och allt inför Stockholmsresan och skolstarten.

Borde nästan införa datorfri tid för det är sittande här framför som slukar tiden. Men jag vet varför det är så. jag klarar inte av ensamheten och då sättet jag igång datorn. Jag borde bo ihop med någon i en större lägenhet. Någon jag verkligen trivs med.

Det finns inget värre än all ovald ensamtid. Och värre kommer det bli i höst då jag inte kan gå hem till mamma längre. jag ska ordna det. Kanske kan fixa så jag kan komma hem till nån annan någon dag i veckan. Men först ska jag ta en dusch, fixa nåt ätbart och sen packa en liten väska och fara iväg.

Om jag får välja skriver jag hellre vanliga brev än mail. Känslan ett brev för med sig kan aldrig ett mail ersätta. Likadant med dagböcker. Min dagbok som ligger i min bokhylla får veta allt medans jag är mer restruktiv med vad jag skriver här. Jag skulle vilja skriva för hand här istället. Det är så mycket enklare plita ner mina tankar då. Tagenter blockerar en del av flödet.

Jag har fått tillbaka känslan och rädslan i natt. Det är som att kvävas, som väggarna rör sig närmare mig. Nu börjar jag gråta. Jag vill inte vara ensam men jag orkade inte heller stanna hos vännerna jag umgicks med ikväll.

Jag saknar och behöver andra. Ibland är det bättre vara ensam än med vänner än inte känner sig hel med för stunden.

Imorgon ska jag gå och köpa alla skivor med Patrick Wolf. Det finns tröst och närhet i hens musik. Och jag ska inte låta den här natten sänka mig, nej jag ska vara nära Peter Pan och äventyr.

Jag kände ett behov av förändring efter att ha snöat in på Patrick Wolf senaste tiden så jag tog fram saxen. Och vips blev jag en liten Peter Pan igen.

Före


Efter

Det mest överraskande jag sett live på länge.

Jag har ont i magen. Varför sa jag det där, så fruktansvärt onödigt. Jag vet inte hur jag ska orka med en festival till heller. Det känns som jag kommer ha andra personens ögon på mig. Inte på ett fint sätt då. Jag vill gömma mig.

Sitter och laddar med Detektivbyrån inför Emmabodafestivalen. Idag är det onsdag och jag åker på tisdag nästa vecka. Det blir årets tredje festival. I måndags kom jag hem efter en 6 dars arvikafestivalande. Där var Patrick Wolf bästa konsert följt av Strip Music, Vapnet, The Magic Numbers och Ingeting. Det som överraskade mest var Hey Willpower som dansade kul och var helt underbart.

Jag hann även besöka Mattias på vägen hem och Bergsjön har aldrig varit finare. Dessutom kan jag meddela att jag kom in på min snickarutblidning!!! Jag är så glad och livet är nu mjukt och fyllt med vackerhet.

Lev livet mina vänner och så ses vi på antingen Emmaboda eller malmöfestivalen. Kram

Jag är ganska kär i tillvaron och allt nu. Om 31 h och 39 minuter ska jag sitta på ett tåg till arvika. Åh vad jag längtar, det kommer bli härligt. Och om det så skulle regna har jag både gummistövlar, regnkläder, en pressening och en liten spade med mig. Nu kan inget stoppa mig från att leva 100 %.

Jag är osäker på hur jag ska vara. Inuti är jag en person och utåt en annan. Jag känner mig som två delar. Så fort den känslan kommer till ytan börjar jag tvivla. Och minnen kastas runt, så som chocken över första mensen och puberteten eller det faktum att vi i ettan delades upp på två omklädningsrum och dagiset självklara duscha tillsammans inte längre gick för sig på gympan.

Vet inte hur många gånger jag tänkt tanken på att - om jag hade fötts med kuk då hade inte allt som gått fel nu gjort det, nej då hade mitt liv varit som det skulle. Nu är jag mest så fruktansvärt osäker och olycklig. Och jag vet inte hur jag ska lösa det. För jag vet att det egentligen inte handlar om en faktiskt kuk. Det handlar om att jag blir missförstådd och vill att människor ska se vem jag verkligen är.

Efterlysning

I fredags försvann min älskade keps. Jag hade den senast på Anders fest. Har du sett den så hör av dig. Kolla bilderna nedan. Det är min darlinghuvudbonad.

Vad är politik?

För mig är det att dela med sig av sin tid, umgås, äta mat tillsammans, vrida och vända på ens argument i ändlånga diskussioner, visa ens ståndpunkt i aktioner och helt enkelt bry sig om varandra. Politik enligt mig är inte styrelsemöten, endast aktivera sig genom att skriva invecklade insändare, babbla om var ett komma eller bindesträck ska stå i en motion eller kasta paj på sina medmänniskor.

Vill jag nå ut med mina tankar använder jag mig av snälla inbjudande metoder, så som att baka en kaka med rättvis/ veganska produkter som jag sen bjuder på och berättar varför det är viktigt att värna om vår värld. Jag tror på att möta den som lyssnar, för vem vill lyssna när någon pratar över ens huvud?

Jag tycker politik är en av världens mest intressanta grej, som med allt annat, när du slutar ha kul, ja då är det dags att se upp. Det är mycket lätt hänt att ditt engagemang får en hink isvatten över sig då och då, och en eld som brinner på sparlåga ger inte mycket värme. Och utan värmen i våra handlingar klarar vi tillslut inte av att föra vettiga diskussioner. Och det är då makten blir allt vi har kvar. Makten som äter upp och förvandlar oss till aska.

Min råd till dig som redan har börjar tröttna är skippa måstet du har framför dig och gör något trivsamhet istället. Varför inte baka lite bullar eller umgås med en försummad vän. Låt din inre glöd få flamma och brinna med ny ved igen.

Grattis på födelsedagen älskade Anton!



Filmtips: Happy togeter och The Mother. Se dom och läs inte baksidetexten innan, överraskningar är trevliga.

Nisse utmar mig att skriva sex saker om mig själv som är konstiga. Det var riktigt svårt komma på sånt som kan anses konstigt.

1. Jag köper ibland hipps ekologiska fruktpureer eller juice och förtär dom själv.
Vilket mest är smart för det är lagom potion samt innehåller inget socker.

2. Jag har aldrig sett mig som tjej.
Utan är en av killarna. Och kan laga persiener, byta ekrar, laga punktering och rensa avlopp.

3. Jag är stark, 1992 vann jag guld i en armbrytartävling på en semsterort.
När jag var 6 år bröt jag arm med den starkase dagispersonalen och vann och i 6:an hade jag och den starkaste killen turneringar där vi vann varannan gång var.

4. Jag har aldrig rakat benen.
Jag blev riktigt chokad första gången jag fattade att många gör detta, och har inte riktigt förstått det än.

5. Jag har en hemlig önskan om att odla skägg.
Tänk vad praktiskt på vintern och dessutom är det grymt snyggt.

6. Jag har sett Carola live 3 gånger.
1983 som teling sittandes på fabrors axlar på Storatorget i Karlskorna, 1991 på folkparksturnen i Folkets Park i malmö och 1991 på julkonsert i malmö. Dessutom har jag en signerad fotobok nånstanns...

Jag utmanar Alex, Amelia, Henrik, Melin och Herr Planström.

Veckan då jag blev pirat.

Idag har jag varit på ett fruktansvärt dåligt och argt humör, var tvungen stanna hemma från malmö idag samt skicka hem Micke.
Men jag vet vad det är nu, dom har klippt gräset utanför. Samt jag igår var på picknick i 3 timmar och gick över flera gräsmattor. Till råga på allt har jag dumt nog ätit jordnötsås både idag och igår.
Jag är inte allergisk mot jordnötter men när pollensesongen sätter igång försöker jag alltid dra ner på alligena ämen. Nu är det helt stopp på alla nötter (mandel går bra), honung och till att dra ner på all form av mjölkprodukter som inte är helt laktosfri.

Jag älskar våren men jag avskyr gräspollen.

Idag fyllde jag halvåret och firade med byta bort/pysselkalas. Det blev lyckat. Luka, Patrik, Hanna, Anton, Maria och Nisse gästade. Det blev bytt kepsar, fysiklektion, veganskt pizzarecept, linne + färg att trycka, jazzskiva, popcorn, gul sked och jag vet inte vad. Vi skrev även en lista på saker vi kan lära ut till varandra. Vi pysslade dukar, snackade danska och åt hemlagad drottningkräm och kex med getost. Kalaset tog sen slut och alla gick samtidigt.
Antons bilddagbok har bildbevis: http://samuelmaglor.bilddagboken.se/

Nu ikväll har jag mest degat vid datorn och snackat i telefon. Jag har även chattat med dom fina människona som jag och Mattias mötte på nattvagen i lördagsnatt. Det är kul med spontanakontakter, whiiii. Dagen har varit så bra så. Och imorgon ska jag till malmö på mitt införjobbprojektgrejs. Dröm sött alla små fina människor.

Resan till Göteborg var precis vad jag behövde. Jag undrar när det senast varit så lätt att resa. Åkte i torsdags och kom hem i eftermiddags. Hälsade på Mattias i Bergsjön. I fredags var vi på klubb feté vid järntorget och temat var vitt så vi kom dit helt vitklädda.


Mattias fetéklädd


Johanna fetéklädd

Igår for vi till Kungälv på barnkalas, vår vän Tias fyllde 21 år. Det ett unikt kul kalas, vi vegisar for till en pizzeria och sen grillade dom andra korv, det var fiskdamm, sätta snoppen på kroppen (tänk sätta knorren på grisen), skattjakt, godis, chokladtårta, marängsviss, alkohol (cider för min del, jag har slutat dricka) och chips, skönt häng med trevliga människor och sist hade vi sing a long innan jag och Mattias åkte hemåt till Bergsjön. När vi väntade på vagnen träffade vi två jättefina kul människor som vi pratade med hela vägen hem.

Inatt var jag ganska mörkrädd, kramade mest nalle och vågade inte väcka Mattias, utan messade/ ringde andra vänner. Men tog tillslut mod till mig och väckte upp Mattias och fick sova brevid hen. Idag så åt vi frukost tillsammans och sen skildes vi på vagnen mot stan. Jag tog bussen till malmö, där jag och Micke sammanstrålade.

Mattias fina hemsida: www.mattiaspettersson.se fantastiko!

Att få komma hem det är nåt fint lugn i det. När jag vred om min nyckel och öppnade dörren då kan jag tänka och komma ifatt. Och jag är så otroligt kär ikväll. Känns som bli värmd av solen, nu sitter jag här och fånler med tankarna på annat håll.

Imorgon far jag till Göteborg. Det är den första resan sen i augusti. Jag har faktiskt lyckats hålla mig hemmakring sen dess. Det är ett stort steg framåt. Våga stanna istället för att fly. Balanslekan är ständigt aktuell. Jag har inte hittat alla verktyg. Men jag vet vad jag inte vill hamna.Det får mig kämpa lite mer och hålla ut.

Ja ibland är det viktigast att bara hålla ut. Men samtidigt våga be om hjälp eller avboka grejer när jag behöver ta det lite lugnare. Det tar tid bygga upp energi nog att orka med allt. Jag är inte där än. Men en liten bit på väg. Vägen framför mig är inte lika suddig och kartan blir tydligare och tydligare.

Nu är jag mest förväntanfull och kär.

Idag vill jag mest pussa molntussar och ha picknick. Så kidnappa mig är du snäll.

Just nu är jag så trött att jag nästan somnar med huvudet på bordet. Dagens hjälte är Anton som lurade ut mig i solen. Tack!

Om ändå utopin kunde bli verklighet. Jag tycker det känns otäckt när ekonomiska intressen ännu en gång vinner över aktivismen, kulturen och gräsrötterna. Kära politiker låt dom få leva. Låt astfalten blomma. Ge ungerna ett nytt hus att vårda och växa i.

Nu är lugnet här. Jag vaknade efter en intensiv dröm vid 4-5 imorse. Jag drömmer så starkt att jag knappt hinner vila.
Var orolig och helt svettig. Ringde pappa och berättade allt som hänt och händer. Sen tände jag ljus, kokade vatten och gjorde en stor kopp kamomillté. Drog upp rullgardinerna och lät kents musik fortsätta spelas.

Låna Draken med dom röds ögonen av Astrid Lindgren

Tack alla för värmen. Puss

Det händer konstiga saker runt och med mig. Många vänner blir sjuka eller så nu. Jag tror världen går egenom en stor förändring. Men jag vet inte vad det är. Men nåt är fel och samtidigt rätt.

Jag tände ljus och drack ayurvedic chocoté. Har inte pluggat på flera dagar nu. Men jag ska försöka imorgon eller onsdag. Har iaf blivit mer social igen. Har snart alla bitar till pussel. Nu ska jag diska en panna och koka ris.

Tack för värmen från alla håll.

Från mitt fönster

Idag har jag varit duktig. Vaknade redan 7. Har ätit näringrik frukost, ringt en del samtal, börjat städa och även bokat ett möte med min hyresvärd om eventuell flytt till en ny lägenhet. Dessutom har jag kommit en bit på vägen i en text till en webbtidning. Hela Skåne är insvept i ett vitt täcke och överallt finns orden om att man ska inte ge sig ut på vägarna om det inte är absolut nödvändigt. Min resa till malmö blir imorgon istället.

Nu sitter jag med en god sallad och längtar till värmen. Det är grymt bra att få en ekolåda fylld med ekologisk frukt och grönt hem till ens dörr. Kolla in http://arstiderna.com

Idag var jag på studiebesök i malmö. Jag ska ge projektet en chans även fast jag inte är så sugen på det. Men del i att bli vuxen handlar om att utsätta sig för situationer som vid första anblicken verkar tråkiga. Vi får se hur det är när det börjar i mars.

Vara tillsammans är ett stort ansvar men det gäller ta tag i dom jobbiga bitarna och tala ut ibland. Det är skönt stänga ut omvärlden och bara ägna en hel kväll åt kärleken. Hålla handen och bara finnas till.

Jag vaknade först efter 15 och sen har allt mest varit jobbigt. Väck upp mig ur mardrömmen snälla. Jag vill mest hantera tillvaron som en 5 åring, men det håller inte.

Jag blir glad när min ica har rättvismärkta vindruvor. Det är dom godaste gröna vindruvor jag har ätit. Den torra bismaken finns inte. Jag ska handla en ask till om det finns några kvar.

Nätterna och jag.

Kan som vanligt inte sova. Det är för lungt och skrämmande. Har fått tillbaka monster under sängen typ.
Ihh och med lampan tänd sover jag sämre. Kom igen ge mig tips på hur jag ska kunna sova.

Nu förstår jag varför frukost smakar godare tillsammans. Förstår varför någonting har saknats. Intimiteten växer fram och så bara var den där dagen efter vi gjort slut. Livet överraskar än en gång. Jag är så lycklig. Wow!

Inatt såg jag filmen 10 non ho paura (Sv titel Jag är inte rädd). Färgerna var så varma och starka och jag blev djup berörd. Historien är spännade, sorglig samt hoppfull. Låna hem filmen nästa gång du befinner dig på Lunds stadsbibliotek. Filmen påminner om Olivier, Olivier både i bild och känsla.

Mitt liv som pirat

Inatt ägnade jag flera timmar åt att läsa om barn. Det är ett av mina stora intressen, jag började redan som nioårning. Jag skulle gärna jobba med barn. Jag har provat flera gånger på dagis, fitids och skolor. Ett tag tänkte jag bli lärare eller resursperson i en skola. Men jag litar inte helt på min egna förmåga, trots att jag vet vad jag kan. Det är konstigt.

Dessa fyra olika inriktningar vill jag jobba med.
1 skriva
2 snickra
3 mat
4 barn

Ordningen växlar, men det är skönt att ha en lista.

Idag är min morgon sorglig. Helst skulle jag vilja gömma mig under täcket hela dan. Men istället ska jag försöka ta en dusch och gå ut. Igår försökte jag ännu en gång utrota insekterna som bosatt sig hos mig. Min vän Luka hade en kul idé "Du får helt enkelt avkräva hyra av dom". Förhoppningsvis har jag lyckats den här gången.

Jag tror inte på bloggandet. Det är verkligen inte min grej. För jag vågar inte skriva om det jag verkligen vill, inte såhär öppet. Over and out.