Att få komma hem det är nåt fint lugn i det. När jag vred om min nyckel och öppnade dörren då kan jag tänka och komma ifatt. Och jag är så otroligt kär ikväll. Känns som bli värmd av solen, nu sitter jag här och fånler med tankarna på annat håll.

Imorgon far jag till Göteborg. Det är den första resan sen i augusti. Jag har faktiskt lyckats hålla mig hemmakring sen dess. Det är ett stort steg framåt. Våga stanna istället för att fly. Balanslekan är ständigt aktuell. Jag har inte hittat alla verktyg. Men jag vet vad jag inte vill hamna.Det får mig kämpa lite mer och hålla ut.

Ja ibland är det viktigast att bara hålla ut. Men samtidigt våga be om hjälp eller avboka grejer när jag behöver ta det lite lugnare. Det tar tid bygga upp energi nog att orka med allt. Jag är inte där än. Men en liten bit på väg. Vägen framför mig är inte lika suddig och kartan blir tydligare och tydligare.

Nu är jag mest förväntanfull och kär.