Jag försöker få i mig ett glass mjölk. Det är ingen lätt match. Jag vill inte vara sjuk längre. Det är inget kul. Det var skönt vara sjuk ibland när jag var liten. Då nån tog hand om mig och jag inte var helt utslagen.

Jag låg i min säng och funderade på ljud. Försökte fokusera tankarna på olika ljud som omger mig. På att fåglarna låter olika i olika delar av stan. På att jag gillar ljud av vatten. Och hur olika vatten låter i olika fontäner, rör, vattenfall, åar, kanaler, sjöar och havet.

Något av det bästa ljudet är sitta dåsande i baksätet på en bil som kör på nån väg en sen kväll eller natt. Sitta där och lyssna på röster från framsätet. Nåt samtal som pågår, somna till och bara höra röster flyta samman. Kanske är det mörka granar utanför bilfönstren, kanske är det hus som svischar förbi.

Minnen av dessa ljud gör mig lugn. Jag tycker om saker och ljud som känns hemtama och igenkännande. Varje gång jag är på en ny plats görs den om framför mig. Jag ser likheterna och blir trygg. Jag har rest mycket och sovit hos många olika vänner och bekanta. Jag kan säga men ska vi inte gå hem nu och folk kan titta oförstående på mig. Vadå hem, vi är inte hemma? Där jag sover för natten blir för mig mitt hem, just då.

Speciellt om jag återkommer dit många fler gånger. Det är mysigt lyssna på någon annans andetag i närheten. Det är så skilda ljud. Men det allra bästa är sova med ett träd utanför fönstret och få höra fåglarna mellan kl 03:00-06:00. Dom är sociala då innan vi människor vaknat till. Det är så mysigt ligga i sin säng och lyssna på fåglarnas samtal. Lite som dela en hemlighet. Jag vet inte vad som sägs men det gör inget. Jag vill aldrig vakna upp i en värld utan fåglar. Det skulle vara fruktansvärt hemskt.

Så mycket tankar och ett halvfullt glas mjölk att försöka få i mig.