Det är snart dags för lite lunch. Idag känner jag mig utvilad och välfungerande. Har hittat hoppet. Det gör mig glad. Det finns så mycket som gör livet värt. Men ibland är det svårt inse det. Ibland ligger hela ens värld rämnad. Det går så snabbt. Och att sen hitta ur labyrinten det tar den tid det tar.

Tänker mycket på tid. Tiden är oändligt av min värld. När livet får ta tid tar tiden inte slut. All jakt på mer tid skapar bara brist verkar det som. Har du tänk på hur lång tid en minut är? När jag inte gör något då ramlar dagarna fort fort. Men när jag väl gör något nästan stannar tiden. Det är häftigt.

Undrar hur andra upplever sin tid? Jag må ha levt 28 år, men inuti är jag mer 13 -14. Det är väldigt skönt vara på den nivån. Allting blir så mycket lättare då. Och när jag skriver 13-14 menar jag min tid då.

Om våran värld bara slutade stressa och jaga karriärer och annat tror jag fler skulle veta vem dom är. För har du tänk på att livet inte går i repris? Jag vill inte stå där sen på ålderdomshemmet och ångra mig. Ångra att jag inte följde mitt hjärta.

En vän sa en gång att jag har något som många mister som barn. Jag tror det stämmer. Jag har kvar min oskuldsfullhet. Den vägrar jag ge ifrån mig. Jag vill leva i färg. Vill visa färgerna för alla runt mig. Kom ta min hand så ska jag visa hur världen ser ut i mina ögon. Vågar du?