måndag 27 april 2009

Släpp fångarna loss det är vår.

Jag har börjat skit mer i vad andra människor tycker och tänker. Och det är verkligen nyttig tänka efter vad jag vill göra. Det som inte känns allra viktigast skalar jag snabbt bort. Det finns en handfull vänner jag prioriterar mest. En handfull som får mig hoppas på världen.

I helgen rymmde jag till en av dessa vänner. Det var precis vad jag behövde. Jag behövde få krama hen och hjälpa till med hens flytt. Mitt bästa val på länge. Nu sitter jag här med väskande axlar och är sliten i kroppen, men det gör inget. Nej jag har fått ställa upp för en av mina närmaste i helgen. Allting är värt den känslan.

Jag och Ebba rymmde tillsammans. Det var västa bra grejen. Det bara är så, vissa människor kommer närmare än andra. Vissa blir jag fri med. Det är faktiskt bara en handfull jag är riktigt fri med. Det är så lätt spela spel med så många. Det känns som det är en press att jag ska vara på ett visst sätt med så många jag känner. Och jag orkar inte det. Nej, stopp och belägg.

Jag vet vilka jag kan vara helt fri med. Jag kan räkna dom på en hand. Det betyder inte att jag tycker mindre om andra vänner, nej det betyder bara att jag känner dessa människor bättre och närmare. Gahh nej nu tappade jag tråden.
Det jag vill säga är att jag skulle gärna vilja känna mig lika fri med alla jag tycker om. Det vore så underbart. Men det är också sättet andra människor är mot mig. Det är vänner som påminner om mina barndomsvänner som står mig närmast.

Alla kommer inte kunna förstå. Men vänner jag kan bygga en koja med, gå på äventyr med och samtidigt ta upp svåra jobbiga tankar. Med vänner som är så här blir jag fri i hjärtat. Dom liksom lagar mig. Och när jag hittar andra som är så här kommer dom fort fort nära mig. Det är som dom är dom enda som verkligen kan se rakt in i mig från dag ett. Dom jag aldrig behöver låtsas för. Jag måste sluta låtsas. Jag har börjat sluta upp med det, men det tar tid ibland. Det är som en del vänskapsband fastnat i en form. Jag vill inte det. Nej jag vill vara fri med alla.

Detta ofria gör mig ledsen när jag tänker på det. Jag kan bli så osäker när jag inte är fri. Jag vågar inte rikigt lita på vad människor säger till mig då. Släpp mig fri, släpp mig fri från alla bojor. Jag vill inte spela mer. Jag vill bara vara fri.

2 kommentarer:

  1. du skriver så fint. jag känner igen mig i dina ord. förståelse är så viktigt. och frihet.
    kram, lisa

    SvaraRadera
  2. Mandy du är solstrålen som lyser genom alla gråa moln, kom så drar vi till vilda vestern, hoppar upp barbacka på varsin häst tar på oss hattar och blir cowboys, vi rider tills solen går ner, då fäller vi upp tältet och dricker lemonad, tänder en eld tittar på stjärnorna, och pratar om allt det som bara vi förstår <3
    den 29 april 2009 18:37

    SvaraRadera