Kan ilskan föda något nytt?

Hej.

Jag känner mig frustrerad och fastlåst i funderingarna över flera existentiella frågor. Har tänkt hela dagen igår och under morgonen på vår knepiga värld. Det ena slår ut det andra. Den som skriker högst eller betalar mest vinner och allt handlar bara om pengar även växthuseffekten. Det ska sparas hit och dit och liv har inget värde.

Det komiska är att det är alltid dom som har det sämst som drabbas först. Med en stor plånbok kan du alltid köpa dig fri. Även jag har insett vikten av att ha lite pengar, livet blir enklare då. Vill jag träffa en vän som bor långt bort känns det tryggt med pengar som kan betala tågresan. Men så tänker jag på dom som verkligen måste spara varje krona för att få pengarna att räcka till minimum hyra, mat och räkningar.
Människor som inte ens kan unna sig kläder på second hand.

Varför är klyftorna så stora? Varför kan vissa bränna 5.000 på en fredag när andra kanske om dom har tur får ihop till en café fika per år?

Nu är det kris igen skriker alla tidningar ut. De budgeterade pengarna är slut, löften måste brytas, men vart tar alla pengar vägen? Är det något stor monster som dammsuger upp allt under sin vårstädning eller klarar inte våra folkvalda av enkel matematik?
Gör jag en budget hålls den inom sina ramar så varför klarar inte regeringen det? Eller lever dom i en drömvärld där inget kostar?

Tänker på min kommuns underskott på 10 miljoner. Nu ska det sparar och vilka drabbas hårdast? Jo just det ensamstående, hemlösa och alla andra utsatta samhällsgrupper.
Det finns ett kvällsöppet dagis där mest barn till ensamstående vårdarbetande mödrar går. Nu kanske det ska sparas bort. Vart ska barnen vara då?, barnen som inte har någon släkting eller så i närheten.
Likadant är det men bidraget till Aluma (de hemlösas tidning) det kanske måste sparas in och människor som fått ett värde genom att sälja tidningen slängs tillbaka till sin utsatthet.

Nog måste det finnas pengar att rädda vår omgivning? Varför inte dra in på oviktiga saker som tillverkningen av vapen, kärnbränsle, riktigt höga löner och dylikt.

Kan man starta en insamling för att rädda ett daghem och de hemlösas tidning så som insamlingar till världens barn går till? Visst borde det gå? Ju närmare något ligger vår vardag desto mer berör vi.

Har även en fundering på individuellt arbete inom varje kommun. Låt oss säga att alla arbetssamma över 16 år får jobba 4 timmar per år i sin kommun, ungefär som att betala skatt genom arbete. Så som städning och parkskötsel fungerar inom vissa bostadsföreningar. Alla väljer något inom sin erfarenhet. En gymnasieelev kan hjälpa yngre elever med läxor eller träna någon sport. Det borde gå att hitta saker för alla vid ett tillfälle per år, eller hur?

Tillsammans är vi starka, så låt oss sätta bollen i rullning.

Kramar, kärlek och fler idéer
Mandy