Den 6-7 juli kör vi bil hela vägen från Lund till Sandnessjøen. Det blir Trænafestivalen ändå. Jag har fixat min biljett. För jag har bestämt att göra allt jag vill i sommar. Så får jag leva fattigt sen. För äventyren är det viktigaste vi har.

Och vad kommer jag minnas när jag blir gammal? Kommer jag minnas att jag var på resa eller att jag satt hemma i Lund? Ganska lätt att välja. För allting går att ordna bara en tänker mer kreativt.

Den här sommaren ser så vacker ut med alla fina planer. Jag är så glad. 2009 kommer gå till historien. KRAMA VÄRLDEN

Jag stod där längst fram. Men det är först nu jag förstår hur viktigt den här skivan är för mig. Och speciellt den här låten. Jag hoppas dom spelar den i london 2 juli.

Jag gråter med regnet. Det blir lätt så. Och när solen kommer fram strålar jag med den. Idag tänker jag på människor från förr. Människor som kommit nära. Mina år har kommit ikapp mig. Nu förstår jag storheten då. Vad har jag sysslat med alla dessa år?

Det är som allt jag sagt, tänk och gjord haft ett filter. Jag har trott att jag kan säga och göra vad som helst. Ord har ingen betydelse. Sånt skitsnack. Hur kan jag trott på det?

Meningar som: Det betydde inget. Jo det betyder alltid något om någon blir sårad. Alltid. Jag hatar allting som inte betyder något. Så meningslöst. Jag vill inte gå omkring och känna värdslöshetens bitta smak i munnen. Nej nu är det nog. Jag måste leva mitt liv för min egen skull.

Jag blir jämt så förvirrad av hur andra tycker jag ska leva. Skit i mig och lev ditt liv. Ingen utom jag har rätt att lägga sig i. Det angår inte dig. Nu låter jag arg det är jag inte. Jag ser hur allt ligger till.

Tänk att det ska ta så lång tid komma hem. Medvetenheten jag bär nu den vill jag inte förlora, då kommer jag förlora mig själv igen. Jag klarar detta. Jag kan lita på mig själv. Lita på att jag gör mig lycklig. Det var allt jag behövde förstå.

If you ever caught my eye I'll remember you forever as the time pass us by. People often don't believe me. Or they make me feel like a dumb little kid. But I guess I'm a loner.

Sometime I meet other like me. And then every inch of me just smiles. Hey, wanna play? I'm still easy and only like having fun. I don´t think I'll ever be ready for a work and no fun lifestyle. No never. Don't even try to put me in that corner.

So how's your life?

Jag har försonats med mitt skåne. Jag kommer på fler och fler sätt att ta mig ur onda cirklar och ledsna dagar. Jag är mer glad än ledsen. Och blir jag ledsen släpper jag allt jag håller på med och springer ut. Under träden bland grönskan lättar svårmodet.

Och jag börjar bli bättre och bättre på att glömma bort mig själv och bara vara. Kommer på mig med att leka spontant. Lyckan är här. JA.

Igår gjorde jag och Ebba ordvitsar. Kolla vad skumt!

Idag har jag skrattat och skämtat mycket. Och vet du vad? Det är som mina rädslor sprungit och gömt sig. Papperspåse på mitt huvud och ett rött paketsnöre fick mig uppfinna livet idag.

Jag vill bli fri mardrömmar. Jag vill snurra runt runt runt tills dom försvinner som dammkorn. Istället äter jag en minttablett där det står dream.

Nu springer tiden om mig igen. Det händer ibland och då vill jag dra i nödbromsen. Stanna upp och somna ett slag eller fyllas med hoppfulla tankar. Var det inte just april? Vart tog maj vägen? Ja maj tog slut i söndags. Jag åkte hem från Siestafestivalen och jag tror det är sista gången jag åkte dit. Det är inte mysigt längre. För mycket kaos.

Var där med fina vänner men det var ganska många jobbiga människor där. Folk som stal väskor ur vänners tält och skar upp mitt tält. Och ändå ska jag snart iväg på ännu en festival. Och jag hoppas den visar mig dom fina sidorna. Eller så kanske jag får överge min övertygelse att det går vara nykter på festival. Men det finns så mycket annat att göra än fara på festivaler. Ja det får jag inte glömma bort.

Vissa stunder var väldigt fina. Vi lagade mat vid en stig nära en kanal och skogsdungar. Det och fredagens konserter var det bästa på hela Siesta samt regnbågen som spände ut sig över hela himlen samma kväll. Och fågeln som sjöng så högt om nätterna i trädtopparna ovanför våra tält. Jag glömmer ibland det vackra. Men jag tror det var min sista Siesta. Tre år räcker och det har blivit alldeles för stort.

Det finns en festival jag skulle vilja fara på i sommar men dit kommer jag inte. Den festivalen ligger på en ö vid polcirkeln. Bilderna därifrån ser helt magiska ut. Hade jag känt till den innan jag bokade Peace and love hade jag mycket hellre åkt dit med min syster. Men ja det går inte göra om alla planer nu. Det blir nog bra tillslut. Bara jag slutar oroa mig. Imorgon tar jag då. Jag kan ändå inte göra något åt det nu. Det har hänt så mycket senaste veckorna. Det är därför jag är lite borttappad nu.

Så jag tänker på havet och allt fantastiska som finns. Tänker på magin och stänger ut det andra. Det hårda finns inte. Bara havet och vågorna som slår an mot stranden. Vågbruset fyller mina öron och jag andas in saltet. Bara stå där framför det väldiga havet. Det fyller alla mina sinnen. Och jag vet om att så länge jag kan minnas det kan jag vara lugn. Puss!