onsdag 24 december 2008
klorofyllen blev en stark enhörning.
en dag vaknade hen upp i en värld helt olik den hen somnat in i, men det fanns enhörningar och talande fjärilar i den nya världen så kanske var det vackrare här. jag har det så nu. jag lever sagan. och jag kämpar! nu vill jag ut i världen, ut och pröva mina vingar. har börjat spela in kassetter igen och pyssla en liten stund varje dag. bra tecken.
jag är så mycket självsäkrare idag än i oktober. det känns som ett år sen nästan. allting går så fort och är otroligt kämpigt på ett livsgnistrande sätt. jag känner mig värdefull, att jag betyder något. den känslan har mina närmaste fått mig känna igen, jag hade helt glömt hur vackert livet är.
jag tänker på saker människor säger, saker som vänder en rätt. Alexander ”Du är en otroligt positiv människa, mer positiv än många jag känner” Jag har gått runt och trott mig vara så otroligt värdelös och har inte förstått att människor tycker om mig, men jag hade fel. jag lever med hjärtat, jag ställer upp på människor jag möter på min värld, jag har ett ansvar för min omvärld, det är ett stort ansvar och varje människa borde förvalta det väl. i mina ögon är det otroligt viktigt försöka göra världen bättre, sträcka ut sin hand.
jag försöker och försöker alltid tills jag når fram. och i varje människa bor ett ljus jag vill plocka fram så dom kan känna sig varma och brinna riktigt länge. men jag har råkat ut för idioter så klart. människor som bara sugit åt sig all min energi och sen ställt sig på mig. dom har inte plats hos mig och jag är stolt över att jag i höst stått på mig och kastat ut en sådan energivampyr. en människa jag trodde var en fjäril men som visar sig mest vara otroligt sjuk i huvudet. men jag hoppas du får vård. för även om människor är idioter fortsätter jag hoppas lite grann i smyg på dom.
det är bara så jag är. jag är glad över att jag stannade kvar i lund, jag som bara velat fly från skåne senaste året. det är inget fel på skåne, det har varit fel på incidenterna. jag har inte känt att jag har haft något värde alls. varken värde eller inspiration nog att orka med mitt liv, det är inte konstigt eftersom stora delar av min tillvaro varit otroligt tråkiga. men nu ser jag tillbaka och känner allt jag upplevt sen jag vaknade upp, eller sen jag föddes.
jag kan se mitt förflutna bakom mig. se vägen jag vandrar på tydligare och mer färger, smaker och känslor visar sig. helt enkelt en symfoni i regnbågens färger och magiska känslor. jag är viktig, jag kan älska, jag kan förändra min omvärld bara jag vill och försöker. återvändsgränden är borta och ja nu flyger jag vidare för skriva ner alla sagor jag bär i magen, alla filmer som gömmer sig bakom mina ögonglober samt all musik som ryms i mina lungor och fingrar.
nu har jag spänt ut mina vingar, ser du vilken ståtlig enhörning jag är nu när jag hittat mitt horn igen? ser du hur mycket jag lyser upp din väg? det är så jag vill gråta. för livet och sagorna har gett mig en ny chans. en chans att rädda världen.
jag älskar er! VÄRME och glitterregn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar