Ibland när jag har bråttom ramlar insikter ner i mig som idag då jag fick cykla för hinna med ett tåg. Det är länge sen jag cyklade som förr. Då flög jag riktigt framåt. Sen fick min cykel mest så och förfalla. Jag har haft den sen femman, snart 17 år. En rosa rostig sak som nu bara har en fungerade växel. Men ändå en kär gammal vän. Jag vill börja cykla överallt, cykla alla vägar i världen eller så.

Skakar på huvudet och känner mig nöjd. Det går klara sig på lite sömn. Jag skapar igen, runt min hals hänger nattens vinst, ett halsband i regnbågsfärger. Ett tecken på hur otroligt bra jag börjat känna mig. Så himla fint!