måndag 13 oktober 2008

Ibland förstår jag mig verkligen inte på människor. Inte helt och fullt. Ibland gör det så otroligt ont när jag älskar någon. Jag önskar att du inte känner som du gör. Jag önskar dig all kärlek, kraft och lycka som världen kan uppbringa. Du är så otroligt nära även när vi inte ses alls. Du finns i hjärtat. Och jag har redan gråtit flera gånger idag över detta, så som jag grät dagen efter senaste samtalet.

Då var jag helt förstörd flera dagar. Jag vill inte detta. Men samtidigt kan jag inte kedja fast mig i dig. Fast detta kommer inte lämna mig i fred. Det gör så ont. Jag önskar jag kunde lösa dina knutar. All kärlek min vackra vän. Jag älskar dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar