Om ca 24 timmar sitter jag på ett flyg till London. Om 36 timmar står jag på The Empire och väntar på att Patrick Wolf ska gå på. Det är så nära men ändå så långt borta nu när jag sitter oduschat framför datorn och lyssnar på Patrick Wolf. Två olika världar på två dagar. Det går inte förstå.

Jag fattar inte att jag redan är här. Jag har väntat på detta hela hösten, ja eller sen det stod på PWs hemsida i september. Det känns som mitt liv mest varit en väntan i år. Eller inte jämt men mycket. Jag har knappt hunnit smälta saker innan jag längtar till något annat.

Det har varit ett underbart år på många sätt. Men samtidigt inte. Jag tror jag gråtit mest tårar någonsin i år. Dessutom har jag vaknat upp och gjort saker, på riktigt igen. Det är en skön känsla. Det är som jag stått stilla många miljarder år men nu rullar jag och ganska ofta kan jag fälla ut mina vingar.

Har under natten raderat många många minnen från kameran. Men dom finns ju inne i mig. Ändå var det svårt att radera dom. Jag har ju kopiorna i olika mappar. Men jag är lite rädd för vad Londonresan kommer göra med mig. Så jag sparade säkert 280 bilder som kan hålla mig sällskap där.

Jag borde sluta vara så rädd för resor. Jag kommer hinna landa igen innan skolan börjar. Det är jag säker på. Dessutom ska jag befinna mig i Göteborg runt nyår. Jag fixade biljetter nyss. Egentligen borde jag inte men jag behöver ha nåt att fira. Inte att det är nyår utan att en ny tid börjar. En tid då jag ska göra mitt yttersta för att få en vanlig vardag.

Jag vill verkligen komma till ro i det. Vill klara av gå iväg och vara där 8 timmar. För det jag kommer vinna är en utbildning. Jag kommer sen kunna ta ett jobb och äntligen få möjlighet att fullfölja alla drömmar. Jag hopps det blir så.

Men först ska jag packa en väska. Åka till malmö, kastrup, london och drömmarna. Ja det får bli vad det blir. Men när jag kommer hem har jag sett Patrick Wolf två kvällar i rad. Och det kommer göra mig glad. Allt annat kvittar. Och allting kommer lösa sig. Det vet jag. Det står inne i hjärtat. Ja!

God jul alla och vi hörs när jag kommer hem. Puss

För mig själv behöver jag vara idag. Bara tänka utan andra. Eller ja mest.

Ska ta hand om allt senare när jag har sovit och vilat ut. Egentligen vill jag ringa en person från förr men det vore bara desperat jobbigt från min sida. Eller kanske inte. Jag saknar personen. Eller jag vet inte vad jag saknar. Kanske värmen som bar mig så länge. Värmen i våra möten. Sitta och äta frukost tillsammans. Samtalen. Musiken. Doften i hens rum.

I somras fick jag en kram av hen. Den var så omslutande och varm att jag bara ville bryta mig lös och springa därifrån. För det gör ont att vara nära när vi egentligen är distans. Jag förstår inte varför allt blev så. Men jag är å andra sidan ganska bra på välja speciella människor runt mig. Jag hittar alltid guldkornen men jag tror inte alltid guldkornen hittar mig.

För det känns som nästan ingen ser vem jag är på riktigt. Dom ser bara nåt konstigt som inte är jag fullt ut. För jag vet att jag är en fantastisk människa. Jag bara önskar att fler som tycker det berättar det för mig. Människor är fega. Hellre satsa allt och förlora direkt än att aldrig våga ta steget.

Jag vet inte hur många som har Kierkegaard citat Att våga, är att förlora fotfästet ett litet tag, att inte våga är att förlora sig själv uppsatta men få lever efter det. Sånt irriterar mig. Lev som du lär för sjutton. Om människor var den dom vill vara istället för den dom tror sig vara så skulle dom bli lyckligare. Det gäller följa sitt hjärta. Varje dag för alltid.

För annars är vi bara små små lortar som ruttnar. Men jag vet att mitt rättframma sätt skrämmer många. Jag orkar inte spela en roll. Om jag inte är ärlig kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. För att gå runt i den gråa massan och ångra sitt liv, det har jag slutat med för länge sen. Nu lever jag ut. Så ta det eller dra.

Så här ser min miljöstatus ut.

När året är slut kommer jag ha flygit 4990 km (3 flygresor). Det känns inte bra. Men jag vet inte hur jag annars skulle ta mig till London den 20-23 december. Jag önskar att mijlövänligt blev i stort sätt gratis. Då skulle jag gärna tagit tåget genom europa.

Jag har flygit t/r Italien 1992, t/r Santorini (en grekisk ö) 1995, t/r Hastings 1998, t/r Stockholm samt t/r Paris 2000, t/r Brussel 2004 samt enkel till Stockholm i år. Med tanke på att jag varit på resa i nästan hela europa är jag glad för att det inte blivit fler flygresor.

Min familj hade bil till 1984. Sen dess har vi bara lånat eller hyrt bil när vi behövt (riktigt sällan). På semestrar har vi mest bilat och campat. Vi har varit 5 personer i bilen. Jag har mest ätit vegetarisk sen 1995 (under min uppväxt åt vi vegetariskt några gånger i veckan). Och handlar sen 3 år tillbaka uteslutande ekologiskt.

Jag bor i en liten lägenhet med fjärrvärme (18 kvm) och använder grön el. Jag försöker dra ner värmen och ta på sockar och mer kläder istället. Jag brukar på min höjd ha en lampa tänd. Kokar vatten i vattenkokare. Jag duschar 2-3 gånger i veckan. Stänger av vattnet när jag borstar tänderna. Återvinner allt jag kan. Tyvärr finns det ingen kompost.

Behöver jag något "nytt" försöker jag hitta det på second hand/ loppis, i världsbutiken eller låna. Försöker välja mat efter säsong samt äta mest veganskt. Blötlägger och undviker konserver i den mån det går.

Jag försöker bli mer och mer miljömedveten. Men det är inte alltid så lätt. Min dröm är att bosätta mig på landet allra helst med vänner där jag odlar min egen mat. Och så vill jag starta ett vegetarisk ekocafé. Men först ska jag fixa i ordning min bytacirkel. Mer om den skriver jag senare.