Just nu är jag mycket själv. För jag behöver hitta tillbaka till viktiga bitar av mig själv. Det är jag som tar hand om mig. Jag är min egen förälder.
Brukar fråga vad jag behöver just nu. Lyssna på behoven. Det gör min tillvaro mer tydlig och överskådlig. Nu behöver jag frukost. Så ska fixa nåt strax.
Kramar är nåt jag saknar nu när jag lever ensam och det är pandemi. Långa kramar att stanna kvar i. Allra helst hud mot hud. Få vara nära en hel dag och bara tanka närhet.
Så jag håller om min kudde när jag sover. Och ska ta ett bad idag. Det fungerar också. Eller att lägga mina armar runt mig själv.
Men mest vill jag krama en annan person. Nån jag tycker om mycket. Nån som vill vara nära mig på riktigt. Det finns en djup brunn av kärlek i mig. Men jag vill även få badar i någon annans kärlek.
Ge och ta. Det är vad kärlek handlar om. Där vill jag vara mest. Men det finns i framtiden. Jag slutar aldrig tro att allting är möjligt. Den känslan är ingjutet i min kropp, hjärta och själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar