Vad behöver jag nu?

Just nu är jag mycket själv. För jag behöver hitta tillbaka till viktiga bitar av mig själv. Det är jag som tar hand om mig. Jag är min egen förälder.

Brukar fråga vad jag behöver just nu. Lyssna på behoven. Det gör min tillvaro mer tydlig och överskådlig. Nu behöver jag frukost. Så ska fixa nåt strax.

Kramar är nåt jag saknar nu när jag lever ensam och det är pandemi. Långa kramar att stanna kvar i. Allra helst hud mot hud. Få vara nära en hel dag och bara tanka närhet.

Så jag håller om min kudde när jag sover. Och ska ta ett bad idag. Det fungerar också. Eller att lägga mina armar runt mig själv.

Men mest vill jag krama en annan person. Nån jag tycker om mycket. Nån som vill vara nära mig på riktigt. Det finns en djup brunn av kärlek i mig. Men jag vill även få badar i någon annans kärlek.

Ge och ta. Det är vad kärlek handlar om. Där vill jag vara mest. Men det finns i framtiden. Jag slutar aldrig tro att allting är möjligt. Den känslan är ingjutet i min kropp, hjärta och själ.

Gamla vänner.

När jag behöver prata ringer jag mina gamla vänner. Dom jag kallar barndomsvänner. Dom jag lärde känna innan jag blev vuxen.

Där behöver jag aldrig låtsas. Vänner från när jag växte upp i Lund. För även om jag är öppen utåt finns det delar som väldigt få får veta.

Jag är väldigt noga med vad jag säger och till vem. Förtroende tar tid. Även om jag ofta vet direkt om nån angår mig tar vänskap tid. Och det är en bra grej. Det är viktigt att behandla sina närmaste ömt och vårda relationerna.

Och jag delar olika mycket till olika personer. Just för jag är väldigt mån om mina privata rum. Det mesta i livet delar en bara med sig själv eller ett par till öron.

Det är speciellt och vackert. Gillar att ha det så. Det är en unnest att få ett förtroende av nån. En behöver vara försiktigt med vännerna. Det är svårt att finna nya. Krävs långt arbete att hitta fram och kunna lita på nån annan. Goda vänner är svårt att hitta. Så jag är väldigt mån om dom jag har. Ni är mina livskamrater och jag älskar er. Jag håller hårt tag om er. För jag vill inte förlora någon.

Drömmar kan gå i uppfyllelse.

Bestämde att jag behöver vara ärlig mot någon. Så jag sa vad jag känner. Har under pandemin rensat bort allt som inte ger mig nåt.

Och försökt vara ännu mer ärlig mot alla som betyder något. Det är aldrig svårt. Det svåra är att bryta sig genom sina rädslor med magin i behåll.

Men jag klarade av det. Nu är allting vibrant och doftar barndom och 5 till 14 och 14 till 23. Alla förstår inte magi. Kort sagt gäller det att inte bli logisk utan hålla fast vid magin.

Den extra känsligheten. Högkänslighet. Där kan en fatta väldigt mycket. Och även hitta genvägar. Jag är långsam. Blir effektiv när jag tar det lungt.

Trodde inte nån människa kunde vara min spegeln. Men det är så nu. Och det känns väldigt magiskt.