Har varit alldeles för mycket senaste tiden och nu orkar jag inte hålla ihop mer och låtsas vara stark. Har gråtit otroligt mycket sen jag kom hem till Lund, bokade om mitt morgontåg ett dygn fram. Behöver få vara här 24 timmar till. Bara sova i min egen säng nära familjen. Samt få träffa vänner jag saknar.

Även om jag inte ångrar min flytt är det svårare än jag förstått att bara vara i Lund en helg i månaden. Så var snäll och ha lite överseende. Allt är inte så lätt just nu.

För lite drygt ett år sen flög jag över Europa. Jag var på väg hem till min dåvarande hemstad. Hade spenderat 9 dagar i London hos min fina vän Tomas. En resa som svepte in mig i ett varmt skönt hoppfullt moln. I höst känner jag samma sak men för min nya hemstad och livet här. Det är som allting jag drömt om nu kan bli verklighet.

Har återfunnit en famn jag saknat så länge. Men nu är vi närmare än förut. Tid och år får en att gå genom grejer och komma ut mer vuxen. Jag gillar det, nu är vi på samma plan. Behöver inte längre jaga livet för det händer i varje andetag. Jag tror på det här. Tror jag är hemma.

Här har jag nu bott sen den 10 augusti, mitt hus ligger i Haga väldigt nära allt. Jag trivs. Det är skönt att bo inneboende. Då får en anstränga sig mer. Gillar det!

För snart ett år sen var jag på konsert i Köpenhamn. Jag var först in på Vega när dörrarna öppnades. Två kvällar innan hade jag och min lillasyster sett Jens Lekman spela på Strand i Stockholm. Då stod vi längst fram och dansade oss genom konserten. Sen traskade vi hemåt i mörkret längs åkanten.

På Vega var det väldigt fint, men på ett helt annat sätt.

The Hidden Cameras på Debaser en septemberkväll 2008.

Ibland vill en bara ha lugn och fruset hav.

Där jag kommer ifrån.