fredag 25 juni 2010

Det är som tiden slutade existera. Den bara försvann och lämnade mig. Det har hänt förut men då var jag inte lika medveten om vad som hände. Eller det var jag nog inte nu heller.

Kärleken går inte låsa in. Den bara är. Det går inte fånga den eller ställa en massa krav. Fast jag har bestämt mig för sluta vänta på människor, ingen är värd det. Har lurat mig själv med väntan. Det fungerar inte. Allt blir ett stort luftskepp av illusioner.

Illusioner är ingen bra grund att bygga drömmar på.

2 kommentarer:

  1. Jag har många gånger önskat att min kärlek skulle räcka till att göra någon lycklig, stark, trygg, förändrad. Men det är inte så kärlek fungerar. Kärlek färdas till oss och från oss som andetag - vi kan inte hålla andan, vi får acceptera att luften ger oss liv men det är liv i ständigt förändrade flöde. Du är så himla stark och kärleksfull! TRO MIG när jag säger det. Glad midsommar. Jag ska sova på mina blommor nu för jag vill ändå drömma om min utvalda fastän jag egentligen inte tror på sådant där längre.. Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag sov också på blommor, men om jag drömt om någon minns jag inte det. Fast det gör inte så mycket.

    Hade picknick vid havet igår. Satt på bussen till Lomma och tänk att 7 km bort är en helt ny värld. Jag är trött på att se sammma ställen jämt, men så är det så lätt att rymma.

    Väl hemma spelade jag vinylfynden från göteborg medan Einar låg utslagen på soffan. Hur var din kväll?

    SvaraRadera