Det är som tiden slutade existera. Den bara försvann och lämnade mig. Det har hänt förut men då var jag inte lika medveten om vad som hände. Eller det var jag nog inte nu heller.

Kärleken går inte låsa in. Den bara är. Det går inte fånga den eller ställa en massa krav. Fast jag har bestämt mig för sluta vänta på människor, ingen är värd det. Har lurat mig själv med väntan. Det fungerar inte. Allt blir ett stort luftskepp av illusioner.

Illusioner är ingen bra grund att bygga drömmar på.