Jag fångar tankar i min håv. Tankar som bildades för väldigt länge sen men som blir mer och mer klara. Jag tror inte på kärlek som endast bygger på attraktion. Vänskap är en stabilare grund. Mina vänner är mina livskamrater.

Ibland får jag för mig att det är attraktionskärleken jag vill ha, men den tröttnar jag på väldigt fort. Den är väldigt ytlig. Jag vill ha djup och kommunikation. Det rör och skakar om mig.

Jag blir lätt kär. Men det är en icke sexuell kärlek. Ibland blir jag kär i en känsla eller en upplevelse. Ibland blir jag kär i musik eller film. Ibland i varelser. Jag vill hålla mina illusioner vid liv och låta mig svepas med.

Ofta kan jag tänka på alla sammanträffanden. På hur fantastiskt det är att ha befunnit sig på samma plats som så många andra i mina ögon främlingar. Främlingar som jag sen kommer kalla vänner.

När jag och min syster en gång stod på Grand Place i Bryssel och tittade på människor som korsade varandras vägar, vi undrade vilka som skulle väva samman sina öden och vilka som inte skulle det. Har du tänkt på hur många människor du bara passerar? Människor som du delar upplevelser med utan att ens säga hej.

Plockar fram dessa små filmer och låter dom spelas upp i mitt minne. Världen är en drömvärld och du är del av den, jag minns dig.