Jag behöver klippa mig. Men jag är rädd för frisörer. Jag har inte gått till någon frisör sen 90-talet tror jag. Minns med fasa hur hemskt mitt hår alltid blev när dom klipp det. Dom vattenkammade det och tänkte inte på att mitt hår är lockigt och därför blir ännu kortare när det torkat. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit efteråt. Ja varit helt knäckt. Mitt hår är en känslig grej.

Knäppa dygnsrytm! Jag tänkte verkligen vara vaken fram till kvällen igår men var så utmattad att jag somnade redan kl 15. Vaknade strax efter 00. Har drömt om människor jag inte träffat på länge. Även om människor jag knappt känner. Märkligt men fint.

Jag funderar lite på hur jag skulle vilja ha det här hemma. Nu är det mest fult och opraktiskt. Egentligen vore det skönt flytta till en tvåa men jag glömmer skriva det brevet till min hyresvärd hela tiden. Har en förmåga att skjuta på sånt som egentligen inte tar så lång tid om jag gör det direkt men sen blir det mycket om jag inte diskat, städat eller tvättat på för lång tid.

Då blir det bara ett jag orkar inte. Fast när jag väl fixat alla göromål blir världen ett knippe ballonger och hela jag dansar. Skärp dig! För jag vet hur jag vill ha det det är det motsatta mot nu. Tänk att bo i en tvåa med riktigt kök och badkar. Jag tror jag är rädd för det. Rädd för en tvåa för det skulle binda mig fast ännu mer här.

Min plan är att flytta härifrån till sommaren. Flytta någonstans ett år, helst lämna sverige. För att få se om jag skulle fixar det. Det vore guld värt. För om jag kan fixa ett år långt bort från allt hemtamt, ja då kan jag nog fixa allt. Det kliar i kroppen, kliar av tristess och uppgivenhet. Kanske är det årstiden? Jag vet bara att jag vill ha det bättre. Vill ha den där fina nöjdheten och riktigt få lysa. Vi säger så! Puss

Är smuschig och mjuk. Har varit i sängen hela dagen. Det är skönt göra ingenting särskilt. Tänker och lyssnar på musik. Kanske ringer telefonen, kanske kommer ett sms eller mail.

Det har regnat nästan hela dagen och jag sov länge. Det kommer bli fantastiskt med så mycket. Känner mig väldigt nöjd. Och imorgon kommer Maple Mountain (Emil och Karins band) till smålands, det ska bli fint få se.

Världen är vacker <3

Jag är lycklig. Tack Thuva-Lisa för du får mig minnas!

Det finns grejer jag inte tänker förneka. Det är dom små sakerna jag tänker på nu. Jag är dålig på att må dålig. Jag faller neråt så snabbt och sen finner jag inte vägen tillbaka. Försöker sätta allt detta i proportioner. Men nej det funkar inte riktigt.

Tänker på drömmar. Jag har drömt mycket konstigt senaste tiden. Men så har jag inte varit ute eller umgåtts på länge. Jag vill inte vara i tomhetens grottor. Dom gör mig inte glad. Och jag är beroende av att få vara glad.

Filmer är bara tillfälliga leende. Swisch så är det borta. Det skulle vara mysig kliva ner i en regnbåges lukt, smak och ljud. Tänk den drömmen vore något. Den kanske skulle få mig se lyckan igen.

Jag orkar inte vara stark. Det känns som allt dör i mig. Som om det aldrig mer kommer vara kul. Jag vill inte. Kan den här känslan bara gå över?

Vi föds nakna. Sen kläs vi upp i kläder. Jag har tittat på Den långa resan. Där skyler naturbefolkningen bara sina könsorgan. Där fanns regler som skiljde på könen. Män jagar, kvinnor tar hand om hemmet.

Men vad händer när vi inte längre accepterar dom gamla spelreglerna? Jag tror att jag aldrig har gjort det. Jag har inte ens tänkt på att jag inte har gjort det. Det känns ändå som dom som är mest förtryckta av alla normer är pojkarna. Pojkarna som vill vara flickor. Som älskar rosa. Nej tillbaka i ledet. Du är en pojke, du ska tycka om att slåss. Kom igen var tuff.

Jag är så trött på alla människor som fortsätter hylla dom gamla normerna. Tänk framför dig finns en hel värld av individer. Varför måste du dela upp dom i alla dessa fack? Och sluta anta att människor är på ett visst sätt. Jag tycker ju mer jag lär känna någon desto mer växer den personen i mina ögon.

En människa innehåller så mycket mer än några etiketter. Vi drömmer, har känslor, tankar, djup, ideér, fantasi och så mycket, mycket mer. Varför ens nöja sig mer bara objektifierar delar på en kropp? Jag tänder på människors inre. Det är det jag faller för. Ett naket inre jag får beskåda. Det är det vackraste, att dela den nakenheten. Utan den blir jag uttråkad, yta är bara yta. Jag vill ha något mer.

Mer mellanstiadedisco, jag dansade tryckare med den jag var kär i.

För detta är mellanstadiedisco för mig. Mycke mer 90-tal kan det inte bli!