Jag kan inte sova ordentligt och känner mig superstressad och genomtrött sen helgen och förra veckan pärs. Jag vaknade och bara grät. Det har varit för mycket nu. Jag behöver dra ner tempot. Längtar mest efter lovet. Det är bara 11 nätter dit.

Även roliga intressanta utbildningar kan göra en helt utmattad. Det gör ont i bröstet. Det gör lätt det när det varit för mycket. Jag förstår inte ens hur jag klarade av lördagen. Klart som tusan att massa saker gick fel. Men jag var på plats och filmade. Jag var där en timme innan. Jag gjorde det fast jag håll på bryta ihop. Benen bar mig knappt. Men jag var där.

Detta trodde jag aldrig skulle kunna hända, jag har mycket mer kraft och energi än jag själv trott. Jag bevisar det för mig själv den här hösten. Viljan tar mig så långt, den kommer in när jag egentligen inte orkar och så orkar jag lite till. Men jag förstår också varför jag hamnat på sjukhus så många gånger dom senaste åren. Förstår att det är utmattningen som kommer efteråt.

Jag har börjat bli bättre på hushålla med min energi. Det är ljusår får hur det varit. Det känns skönt. Och jag blir gladare varje nytt år. Har landat i mig själv. Kommit på hur jag vill ha det. Insikterna som får mig förstå, hur viktigt det är med rutiner. Hoppas jag över sömnen, maten eller aktiviteten ja då mår jag skit. Då kan jag inte ta mig vidare på något sätt.

Men nu börjar jag se mina svaga sidor och speciellt mina starka. Jag förstår vad som är viktigt på ett djupare plan. Jag blir lätt nöjd. Och den känslan mina vänner, den skapar lugn. Får allting att klarna. Jag vill vara här där jag är nu. Jag har väntat och letat efter den här känslan så länge. Inget kan ta i från mig detta. Den enda som kan förstöra nu är jag själv. Så det gäller lägga upp en bättre strategi för hur jag ska hantera stressen. Det är min nya utmaning.