Det är dagen vi aldrig kommer glömma och som vi alltid blir påminda om så fort vi ska resa med flyg eller pyssla med aktivism. Ja det är sant, världens "så kallade" ledare är så duktiga så. Ursäkta min ironi.
Jag minns ett telefonsamtal för 8 år sedan, det var från en politikerkompis, hen grät pga vad som hänt i new york. Jag klarade inte av säga så mycket så en annan vän tog över luren. Ja vad skulle du göra om världen gick under imorgon?
Jag tänker så ibland och då skippar jag disken för något mer berikande. Lever ganska mycket så hela tiden. Och det kommer jag fortsätta med. För utan carpe diem finns inte så mycket kvar. Men om du inte menar det, säg det inte. Var konsekvent!
Ta hand om varandra, vi lever bara en gång! Puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar