Alla dessa nakna landskap som swishar förbi. Jag är inte där längre. Jag är inte här. Jag väntar på andetagen. Men får bara en örfil. "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag" passar lite för bra. Och ändå är jag hemma. Men jag vet inte längre vad hemma är.