Vissa personer är det värt att grilla sina öron för.

Senaste dagarna har lund varit snöigt. Jag har gått lite i snön och verkligen saknat en pulka. Förr så fort snön föll sprang alla vi barn fort ut till backen och åkte tills vi stupade, då var det in och dricka varm choklad och äta limpamackor med prickigkorv. Det är länge sen, men fina minnen. När vi blev lite större lastade vi ryggsäckar med termos och mackor för bege oss med buss till S:t Hans backar där vi hade utsikt över hela lund innan vi for ner för den längsta backen.

Nej en pulka får jag skaffa mig. Senast åkte vi på gamla kartonger, det var natten mellan nyårsafton 2005 och 1 januari 2006. Jag, Mattias och Anton traskade till min barndoms backe kl 2 på natten. Vi hade festat några timmar men ändå begav vi oss. Vi åkte på två olika backar och gick sen tillbaka för sova. Detta är fortfarande den nyårsafton jag håller närmast hjärtat och att det fanns snö då gör den bara mer magiskt.

Från barnens bildbok. Där finns mycket bra bilder att försjunka i. Det bästa är nog bilderböcker som denna där jag kan sitta i timmar och tänka menan jag bläddrar runt i en värld av bilder.

I fredags var jag hos pappa. Lagade en god gryta och kramade om hen. Det är så fint med min pappa, vi sitter och pratar och det är som prata med en vän. Pappa har samma detaljminne som mig så det många långa samtal när vi ses.

Jag har haft många planer med min helg men jag kände mer för sitta med lurar och ta det lungt för mig själv. Idag har jag tänkt mycket. Det är skönt vara helt ensam ibland. Försöker bo in mig hemma igen efter nästan ett helt år hos mamma.

Och redan känner jag mig hemma, det är en skön känsla.

I natt var jag glad att Panda fanns där. Jag kramade hen tills jag tillslut somnade. Idag känner jag mig lite låg. Fast det kommer gå över. Om en stund ska jag gå ut och posta brev och låna en bok på bibblan.