Idag har jag gått en mil i göteborg. Först tog jag och Åsa en morgonpromenad längs gullbergskajen och jag tänkte på Håkan Hellströms sång om platsen när vi lunkade fram. En del människor bor här i sina båtar, det fanns trädgårdstolar, blomkrukor, grillar och några små trädgårdar längs kajen. Tänk att bo så, vilken frihet.

När vi gått en bit kom vi fram till en fallfärdig trädkoja, en gammal gunga och några hemmasnickrade fotbollsmål. Det kändes som finna en gammal fin skatt. Undrar vem kojan haft som sällskap. Åsa testade gungan och sen forsatte vi vår promenad tillbaka längs hamnen. Vi skiljdes åt vid centralen.



Jag tog spårvagnen till Emmaus där jag mötte Mattias för en trevlig lunch. Vi satt på lastkajen utanför och njöt av solen. Efteråt hittade jag flera intressanta böcker. Jag samlar på bilderböcker så det blev två kassar. Nu var Mattias lunchrast slut så jag fortsatte min promenad. Tog mig tillbaka till stan och gick längs hamnen bort mot järntorget. Där finns otroliga hus och byggnader.

Gick i mina egna tankar och bara myste. Göteborg har så mycket nytt att se och upptäcka. Jag blir lugn och fri av nya platser. Dessutom älskar jag städer som har kanaler, hav eller sjöar runt sig. Vatten är rogivande. Jag är glad att jag åkte hit. Det verkar så onödigt sitta hemma i lund och sura när en kan ha det så här underbart.