Snart kommer min man hit. Vi ska fira hens födelsedag i efterskott eftersom hen fyller år på julafton. Jag känner mig helt pirrig av förväntan. Det är inte klokt, hihi. Jag är så kär!

Nyss vinkade jag av min lillasyster vid Stockholmståget. Hen var så söt. Jag upptäckte hur mycket jag saknar min syster när hen inte är här. Vi har bara setts 5 gånger det senaste halvåret. Em har ju sitt liv i Stockholm. Men hen sa faktiskt att hen kan tänka sig bo i malmö i framtiden. Det vore underbart att kunna träffas oftare. Nu när vi kommit till en annan syskonrelationsnivå, som är starkare och mer vänskaplig.

På lillejulafton var det Em och jag som skötte alla inköp och fixade klappar. Sen gick vi på Ebbas skafferi och åt en god svamprisotto. Innan vi fortsatte hemåt.

Och i morse satt vi hemma tillsammans i barndomshemmet framför filmen Kiriko och den elaka häxan. Det är ju där vi formats till dom individer vi är idag. Vår familj flyttade in i augusti 1984. Em var 2 år och jag nästan 4. Även om det är fasligt länge sen så lever ju allt upp när vi samlas där tillsammans.