Jag är väldigt känslosam idag. Tänker på mitt liv nu och när jag var barn. Det är en stor skillnad på att vara barn och att bli vuxen. Jag saknar vissa egenskaper. Då fanns det barn och vuxna. Jag var ett barn och fri på många sätt. Världen var min lekplats.
Sen började skolan och det var då jag för första gången delades upp efter mitt kön. Jag förstod aldrig det. Förstod inte att det var nån egentlig skillnad. Några år senare börjar en förvandling av min kropp. En dag när jag ska iväg på konsert och sitter i soffan ser min syster att det är blod på mina underbyxor. Jag fattar inget. Min syster hoppar runt och tjoar du har fått mens, haha. Jag är förskräckt och vet inte alls varför det är blod på mina underbyxor.
Mamma går till affären och jag känner nån form av skam inför min kropp inlåst på toaletten. Jag är 10 1/2 år. När mamma är tillbaka får jag ett paket tjocka små blöjor i mina ögon och förstår ingenting. Mamma berättar att en tar en binda och fäster i underbyxorna. Känslan är märklig.
Inte nog med att min kropp förändras ALLA börjar behandla mig annorlunda. Mäns blickar på mina små bröst är konstiga. I högstadiet börjar tjejerna sminka sig och raka sina kroppar. Jag skolkar mer och mer och kommer därför undan mycket av socialiseringen för hur en ung tjej ska bete sig. Jag fortsätter leka och vara barn.
Samtidigt som puberteten pågår drabbas jag av en depression. Jag är nästan inte alls i skolan och kan på så sätt bevara min världsbild. Skolan står i vägen för kunskap. Jag leker och läser böcker. Livet pågår och jag lever det. Går på konserter och spelar musik nästan all vaken tid på stereon i min rum.
Jag blir äldre och fajtas med skolplikten. Kommer in på gymnasiet först strax innan jag blir 19 i en stad sex mil bort. Nya skolproblem och jag väljer att hoppa av efter två halvdana år. Istället börjar jag engagera mig politiskt. Det passar mig bättre. Vi har ett proggband och hänger långt in på nätterna, diskuterar och umgås. Vi är i partilokalerna när alla som jobbar där har gått hem. Bland dessa människor är jag fri. Där kan jag bara vara som när jag var ett barn. Där lär jag känna några av dom viktigaste människorna i mitt liv. Jag växer och närmar mig att bli vuxen.
Jag har gjort några olika till utbildningsförsök. Senast var förra året men jag lär mig bäst på egen hand. Vetenskap, diskussioner, reflektion, historia och musik. Det och alla jag känner är min skola. Livet är min skola. Och jag känner mig fortfarande inte som ett kön. Men ALLA andra tillskriver mig egenskaper jag aldrig bett om. Jag vill bara vara fri.
