det är som just innan tårarna samlas i ögonen. sådär. jag förstår inte varför. för min lördag var ganska verkligt fin.

ögonblick som etsar fast sig. så varför kommer nästan tårarna och ledsamheten tillbaka just inatt? kanske bara för det var så fint igår. som en slags jämnvikt. hoppas det!

Igår var jag på söndagssoppan. Det var så sjukt bra. Vit Päls spelade och vi dansade och hade glädjeyra framför scenen. Träffade även Einar och Axel, åt soppa och vi matade änder i parken. Vi gick hem till mig och Axel dansade loss till Concretes. Väldigt fint!

Jag drömde i färger och citerade dikter. Det var så vackert och energigivande och jag ville inte vakna. Ville stanna där för alltid.

Den här eviga väntan. Och jag vet inte längre varför. Och tårar rullar för kinderna och vänner förloras eller glöms oavsiktligt bort.

Det snöade i tisdags natt men det försvinn igen. Och jag vill bygga den där färgsprakande världen. Fånga in människorna jag älskar i all prakt.

Mitt vackra väster.